Adjektivberättelse

Det var en solig dag. Jag satt i en läder fåtölj och läste en spännande bok om rosa elefanter. Plötsligt hörde jag ett prasslande ljud. Ljudet fick mig att känna mig alldeles stel. Jag smög upp och tittade mig omkring. Först såg jag ingenting, sen såg jag ingenting alls, men till slut såg jag ett stort, skräckinjagande djur. Han hade fyra feta ben, ett stort gult huvud och en luden svans. Djuret såg på mig.
Nu kände jag mig mycket oro och sprang upp på den dammiga övervåningen i mitt gamla hus. Där låste jag den stora, tunga dörren och satte på min rosa radio. Den mörka rösten i radion sa:
– Idag har en extremt farlig Valiomar rymt från en exotisk djurpark. Se upp, valiomaren är mycket farlig. Jag förstod genast att det var den hemska valiomaren som jag hade stött på. Jag ringde till djurparken och en lång stund senare kom en orolig djurskötare och hämtade valiomaren. Som hittelön fick jag en berömd tavla att hänga upp på min prisvägg.

Hjälp! Mitt i den kalla natten hörde jag ett desperat rop på hjälp. Jag kände igen den hesa rösten. Den tillhörde min gamla moster, lilla, söta Augusta. Hon bor i ett litet hus, bara 50 små meter från mig. Ropet fick mig att känna mig alldeles kall och jag rusade iväg för att se efter vad som stod på. Då jag såg bort mot Augustas stora tomt fick jag se anledningen till det desperata ropet. Augusta hängde på en hög stege i jämnhöjd med sin höga balkong på övervåningen. Jag undrade givetvis vad hon gjorde där. – Jag skulle upp på det mossiga taket och sota den kolsvarta skorstenen när jag råkade snubbla på en lös takpanna och hamnade här! Jag förstod egentligen inte alls hur min gamla moster kunde ha hamnat på stegen, men jag förstod att hon behövde min lilla hjälp. Sagt och gjort. Jag tog fem elefantkliv, hamnade på Augustas gröna tomt och kunde börja den besvärliga räddningsauktionen. Ganska snart fick jag ner Augusta på det nyklippta gräset under stegen. Historien fick alltså ett lyckligt slut. Hur det gick med skorstenen? Jo, den fick den snälla sotaren i byn fixa!

En alldeles vanlig torsdag Det var en alldeles vanlig, hederlig torsdag. Jag låg i min breda säng och vaknade av att jag drömde en alldeles konstig dröm om prickiga elefanter och randiga krokodiler. Min gula väckarklocka hade fortfarande inte ringt så jag låg kvar och drog mig lite. Så steg jag upp, åt en redig frukost och gav mig iväg till min älskade skola. På vägen hade jag som vanligt sällskap med mina bästa kompisar, lilla Lotten och snälla Jonte. Det bästa med torsdagar är att vi har slöjd. Det ämnet tycker jag är så roligt. Den här terminen har vi textilslöjd. Jag syr en rund kudde och sen ska jag nog virka en jordgubbsmössa och lila grytlapp, tror jag. Rasterna på skolan tycker jag är ganska enformiga. Vi brukar vara på den leriga fotbollsplanen och spela fotboll.

Linnéa