adjektivberättelse

Det var en regnig och kall dag. Jag satt i en skön fåtölj och läste en spännande bok om arga elefanter. Plötsligt hörde jag ett dovt ljud. Ljudet fick mig att känna mig alldeles orolig. Jag smög upp och tittade mig omkring. Först såg jag ingenting, sen såg jag ingenting alls, men till slut såg jag ett stort, fult djur. Han hade fyra smala ben, ett stort rakat huvud och en hårig svans. Djuret såg på mig.
Nu kände jag mig mycket rädd och sprang upp på den tomma övervåningen i mitt fallfärdiga hus. Där låste jag den stora och gamla dörren och satte på min lilla radio. Den grova rösten i radion sa:
– Idag har en stor Valiomar rymt från en internationell djurpark. Se upp, valiomaren är mycket våldsam. Jag förstod genast att det var den fula valiomaren som jag hade stött på. Jag ringde till djurparken och en kort stund senare kom en ung djurskötare och hämtade valiomaren. Som hittelön fick jag en vacker djur tavla att hänga upp på min trasiga vägg.

Hjälp! Mitt i den mörka natten hörde jag ett gällt rop på hjälp. Jag kände igen den gälla rösten. Den tillhörde min vänliga moster, rara Augusta. Hon bor i ett vånings hus, bara 50 korta meter från mig. Ropet fick mig att känna mig alldeles orolig och jag rusade iväg för att se efter vad som stod på. Då jag såg bort mot Augustas välskötta tomt fick jag se anledningen till det gälla ropet. Augusta hängde på en raklig stege i jämnhöjd med sin andra balkong på övervåningen. Jag undrade givetvis vad hon gjorde där. – Jag skulle upp på det förbaskade taket och sota den stora skorstenen när jag råkade snubbla på en stor takpanna och hamnade här! Jag förstod egentligen inte alls hur min försiktiga moster kunde ha hamnat på stegen, men jag förstod att hon behövde min lilla hjälp. Sagt och gjort. Jag tog fem små kliv, hamnade på Augustas välskötta tomt och kunde börja den lilla räddningsauktionen. Ganska snart fick jag ner Augusta på det torra gräset under stegen. Historien fick alltså ett lyckligt slut. Hur det gick med skorstenen? Jo, den fick den lata sotaren fixa.

Det var en alldeles vanlig och tråkig torsdag. Jag låg i min varma säng och vaknade av att jag drömde en alldeles förvirrande dröm om gula elefanter och rosa krokodiler. Min digitala väckarklocka hade fortfarande inte ringt så jag låg kvar och drog mig lite. Så steg jag upp, åt en ordentlig frukost och gav mig iväg till min lilla skola. På vägen hade jag som vanligt sällskap med mina vanliga kompisar, blyga Lotten och försiktiga Jonte. Det bästa med torsdagar är att vi har slöjd. Det ämnet tycker jag är så lugnande. Den här terminen har vi textilslöjd. Jag syr en blå kudde och sen ska jag nog virka en tjock och färgglad grytlapp, tror jag. Rasterna på skolan tycker jag är ganska tråkiga. Vi brukar vara på den nya fotbollsplanen och spela fotboll.