ADJEKTIVBERÄTTELSE

Det var en molnig dag. Jag satt i en grön fåtölj och läste en spännande bok om stora elefanter. Plötsligt hörde jag ett knakande ljud. Ljudet fick mig att känna mig alldeles stel. Jag smög upp och tittade mig omkring. Först såg jag ingenting, sen såg jag ingenting alls, men till slut såg jag ett litet, lurvigt djur. Han hade fyra korta ben, ett stort lila huvud och en trubbig svans. Djuret såg på mig.
Nu kände jag mig mycket förvånad och sprang upp på den stora övervåningen i mitt gula hus. Där låste jag den vita dörren och satte på min gamla radio. Den bestämda rösten i radion sa:
– Idag har en liten Valiomar rymt från en exotisk djurpark. Se upp, valiomaren är mycket farlig. Jag förstod genast att det var den lilla valiomaren som jag hade stött på. Jag ringde till djurparken och en liten stund senare kom en tjock djurskötare och hämtade valiomaren. Som hittelön fick jag en fin tavla att hänga upp på min tomma vägg.
Hjälp! Mitt i den mörka natten hörde jag ett ängsligt rop på hjälp. Jag kände igen den starka rösten. Den tillhörde min älskade moster, klantiga Augusta. Hon bor i ett stort hus, bara 50 ynka meter från mig. Ropet fick mig att känna mig alldeles förskräckt och jag rusade iväg för att se efter vad som stod på. Då jag såg bort mot Augustas gröna tomt fick jag se anledningen till det ängsliga ropet. Augusta hängde på en vinglig stege i jämnhöjd med sin stora balkong på övervåningen. Jag undrade givetvis vad hon gjorde där. – Jag skulle upp på det stora taket och sota den sotiga skorstenen när jag råkade snubbla på en lös takpanna och hamnade här! Jag förstod egentligen inte alls hur min klantiga moster kunde ha hamnat på stegen, men jag förstod att hon behövde min betydelsefulla hjälp. Sagt och gjort. Jag tog fem långa kliv, hamnade på Augustas fina tomt och kunde börja den bängliga räddningsauktionen. Ganska snart fick jag ner Augusta på det fuktiga gräset under stegen. Historien fick alltså ett lyckligt slut. Hur det gick med skorstenen? Jo, den fick den duktiga sotaren fixa!

En alldeles vanlig torsdag. Det var en alldeles vanlig, tråkig torsdag. Jag låg i min breda säng och vaknade av att jag drömde en alldeles konstig dröm om mini elefanter och tjocka krokodiler. Min fantomenliknande väckarklocka hade fortfarande inte ringt så jag låg kvar och drog mig lite. Så steg jag upp, åt en ordentlig frukost och gav mig iväg till min nya skola. På vägen hade jag som vanligt sällskap med mina närmaste kompisar, givmilde Lotten och jobbige, men omtänksamma Jonte. Det bästa med torsdagar är att vi har slöjd. Det ämnet tycker jag är så himla roligt. Den här terminen har vi textilslöjd. Jag syr en fluffig kudde och sen ska jag nog virka en gul och blårandig grytlapp, tror jag. Rasterna på skolan tycker jag är ganska roliga. Vi brukar vara på den grusiga fotbollsplanen och spela fotboll.