Adjektivberättelse

VIKTOR BRÄNNMARK

Det var en varm dag. Jag satt i en skön fåtölj och läste en intressant bok om nakna elefanter. Plötsligt hörde jag ett mystiskt ljud. Ljudet fick mig att känna mig alldeles paff. Jag smög upp och tittade mig omkring. Först såg jag ingenting, sen såg jag ingenting alls, men till slut såg jag ett konstigt, stort djur. Han hade fyra håriga ben, ett stort hårigt huvud och en hårig svans. Djuret såg på mig.
Nu kände jag mig mycket iakttagen och sprang upp på den rymmliga övervåningen i mitt stora hus. Där låste jag den höga dörren och satte på min nya radio. Den underbart vackra rösten i radion sa:
– Idag har en hårig valiomar rymt från en stor djurpark. Se upp, valiomaren är mycket hårig. Jag förstod genast att det var den håriga valiomaren som jag hade stött på. Jag ringde till djurparken och en liten stund senare kom en underlig djurskötare och hämtade valiomaren. Som hittelön fick jag en fin tavla att hänga upp på min tomma vägg.
Hjälp! Mitt i den kalla natten hörde jag ett vagt rop på hjälp. Jag kände igen den låga rösten. Den tillhörde min gamla moster, 90 åriga Augusta. Hon bor i ett litet hus, bara 50 korta meter från mig. Ropet fick mig att känna mig alldeles paff och jag rusade iväg för att se efter vad som stod på. Då jag såg bort mot Augustas lilla tomt fick jag se anledningen till det ihållande ropet. Augusta hängde på en hög stege i jämnhöjd med sin stora balkong på övervåningen. Jag undrade givetvis vad hon gjorde där.
– Jag skulle upp på det branta taket och sota den gamla skorstenen när jag råkade snubbla på en sned takpanna och hamnade här! Jag förstod egentligen inte alls hur min gamla moster kunde ha hamnat på stegen, men jag förstod att hon behövde min akuta hjälp. Sagt och gjort. Jag tog fem långa kliv, hamnade på Augustas lilla tomt och kunde börja den akuta räddningsauktionen. Ganska snart fick jag ner Augusta på det fuktiga gräset under stegen. Historien fick alltså ett lyckligt slut. Hur det gick med skorstenen? Jo, den fick den håriga sotaren fixa!

En alldeles vanlig torsdag. Det var en alldeles vanlig, kall torsdag. Jag låg i min håriga säng och vaknade av att jag drömde en alldeles hårig dröm om håriga elefanter och håriga krokodiler. Min stora väckarklocka hade fortfarande inte ringt så jag låg kvar och drog mig lite. Så steg jag upp, åt en stadig frukost och gav mig iväg till min tråkiga skola. På vägen hade jag som vanligt sällskap med mina tråkiga kompisar, snälla Lotten och tråkiga Jonte. Det bästa med torsdagar är att vi har slöjd. Det ämnet tycker jag är så intressant. Den här terminen har vi textilslöjd. Jag syr en liten kudde och sen ska jag nog virka en stor och tjock grytlapp, tror jag. Rasterna på skolan tycker jag är ganska tråkiga. Vi brukar vara på den tråkiga fotbollsplanen och spela fotboll.